Eftersom vi tröttnat på den Riojanska värmen och på att bli svettig så fort man kommer ut ur duschen, valde vi att åka ut i mycket god tid till flygplatsen. Detta gjordes och vi anlände nästan sju timmar innan planerad avgång. Men det gjorde inget. Vi slappade, åt, checkade in (smärtfritt och smidigt till skillnad från förra flygningen) och åt igen. Sedan var det bara 1,5 timma kvar. Vi började ana oråd redan efter säkerhetspasseringen då inte vår flight stod med på skärmen. Ingen från Condor fanns att fråga och ingen annan visste något heller. Vi satte oss ändock vid den gate som stod angiven på biljetterna och där satt skönt nog fler förvirrade personer som också skulle till Frankfurt av en eller annan anledning. Vissa bodde där och vissa skulle vidare med andra flyg därifrån. En fransk kille hade stenkoll på läget efter ett års vistelse i Brasilien och förklarade av avsaknaden av all Condor-information i sikte var för att de flyttat från den andra terminalen till denna just idag. Jippie, tänkte vi. Det kan aldrig vara något bra. Det var det inte heller. Tio minuter efter avgångstid hade fortfarande inget hänt vid gaten. Men så efter fem fler minuter dök några stressade människor upp och började, likt boskapsskötare, fösa oss ombord på det sena planet. Äntligen, tänkte vi. Snart på väg. Klockan var sent och vi ville bara åka och sova. Men icke skulle detta bli realitet på ytterligare två timmar. Det började nämligen uppstå tumult och hetsk ordväxling sex rader framför oss. En ung dam bönade och bad om någonting som senare visade sig vara att få åka med. Tydligen hade en plats blivit dubbelbokad och hon gick gråtandes och förlorande ut ur kampen om att knipa den. Kaptenen förklarade sedan att denna hysteriska tjej vägrat lyssna och lyda flygpersonalen och blivit utplockad av polis. Hon orsakde alltså minst 1,5 timmar ytterligare försening som till slut landade på hela tre. Hur tråkigt det än är när sådant här händer kan det aldrig vara försvarbart att en människas öde drabbar nästan trehundra fleras.
Nu ser vi Sverige på närbilderna på skärmarna med resrutten på planet. So close home, yet so far. Vi ska ju bara ner till Afrika en liten sväng också. Hakuna matata!
Vi kom till slut fram till Frankfurt och skyndade till den beryktade julmarknaden. Juligt värre trots avsaknaden av snö. Vi har laddat upp inför morgondagens julafton med pepoarkaksbröd och marsipankulor i choklad. Supergott, eftersom vi redan provsmakat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar