Det var inte så lätt, men vi gjorde ett tappert försök. Att morgonjogga här i Honolulu alltså. Värmen klubbade ner oss redan efter 5 långsamma kilometer. Men vad gjorde det när vi hade hela dagen framför oss? Dessutom planerad och klar. Vi hade bokat upp oss på hostlet där vi bor att hänga med upp till nordliga kusten, North shore. I samlad trupp hoppade två tyska, tre kanadensiska, två franska, en amerikansk och två svenska semesterfirare in i mini-vanen tillsammans med två män från hostlet kallade "Grandpa" och "the Professor" med kurs norrut. Tidigt under resan skulle vi bonda och presentera oss för varandra i bilen genom att var och en uppge namn, smeknamn, ursprungsland och syfte med Hawaii-vistelsen. Inga svåra frågor till synes, men komplikationer skulle uppstå. Då Angelica presenterade sitt alternativa tilltalsnamn "Kela" uppfattades det som "killer", vilket hon även, mycket ödmjukt, blev kallad resten av dagen av alla utom den andra svensken. Denna andra svenskens nick-name tolkades som "grass" istället för "Raz" och paret blev sammantaget "killer grass".
Utöver denna fadäs gick dagen annars som planerat, med undantag för lite tropiskt regn. Surftävling tittades in på Sunset beach (ingen såpa så långt ögat kunde nå), lunch avnjöts på gott grillställe, bad badades i meterhöga vågor, 100-kilos sköldpaddor beskådades och sist men bäst; solnedgång insöps på Lost beach (som hittades). Förutom upplevelserna kom vi hem ett strandtennisracketset, en plånbok (ny, tom) och fyra energikakor rikare. Allt gåvor som delats ut under surftävlingen. Sammanfattningsvis en bra dag, trots ingenting.
 |
| Världcupen i surfing. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar