This is the place

Det kan verka lite väl överdrivet att stiga upp 05.20 enbart för att kunna komma med ett plan som lyfter 12.40. Det var det också. På flygplatsen i Melbourne undrade damen på andra sidan incheckningsdisken om vi visste att flyget var försenat. Det visste vi - i samma ögonblick som hon berättade det för oss.

Flyget skulle bli försenat en timme och fyrtio minuter enligt de som bestämde. Det tolkade vi som att flyget skulle bli försenat minst två timmar och därför skickade Angelica iväg sig själv för att försöka övertyga någon i det berörda flygbolagets ledning om att vi nu var förtjänta av åtminstone en matkupong till ett värde av ett antal dollar. Uppe på självaste kontorsavdelningen lyckades hon så med uppdraget och kom tillbaka med en kupong till ett värde av tolv dollar. Det räckte till två små matpajer och resans första inhandlade chokladbit i vilken tillverkaren på något förmodligen väldigt högteknologiskt sätt lyckats trycka in några ej för magen efterlängtade marshmallowsbitar.

Olivolja har vi lyckats få med oss genom säkerhetskontrollen på både flygplatsen i Cairns och Brisbane, men i Melbourne var vakterna nitiska. Vi hade fått kunna dricka upp kvarvarande oljan, men avböjde vaktens förslag och fortsatte till gaten med några hekton lättare packning.

Vi väntade och väntade och till slut fick vi stiga på planet. När vi väntat tre gånger till spelades säkerhetsfilmen upp, och det var inte en vanlig tröttsam säkerhetsfilm. Små hober visade hur man knäppte bältet, Legolas visade hur man sätter på sig syrgasmasken och Gollum visade vägen till nödutgångarna. Till och med självaste Peter Jackson, regissör till Sagan om ringen-trilogin, hade en bärande roll i den dock kanske inte alltför påkostade filmen.

Nu är vi i alla fall framme i Nya Zeeland. Om bara mormonerna fortsatt förbi det som kom att bli Salt Lake City i USA och gått över det stilla vattnet, eller snarare byggt en båt och använt den som förmodligen bättre transportmedel, hade de nog sagt att det här är platsen. Vid inflygningen såg vi snöklädda berg i Arthurpasset och när vi dykt ner under molnen var det grönskande grönska och vackra berg i landskapet.

Vi bor nu på Haka Lodge, ett skönt boende strax utanför de centrala delarna av Christchurch. Tidigare under resan har vi haft nästan alla boenden bokade på förhand, nu har vi inga fler boenden bokade för de kommande tio dygnen på sydön, ej heller några bekräftade utflyktsplaner. Vi får ta dagarna som de kommer.

Någonting verkar firas i kväll. Det skjuts färggranna raketer i luften utanför. Vi ska fira vår ankomst - med färglös gröt.

Snöklädda berg vid inflygningen på Nya Zeeland.