I morse, redan 06.45, satt vi i bilen och började köra mot Milford Sound, en magiskt fin fjord omringad av fjäll av olika höjd. Resan dit var fin den också, framförallt för att andra väghälften mot Milford var öppen. De stänger tydligen vägen vid sextiden på kvällen och öppnar den sedan hyfsat tidigt på morgonen och vi tror att det har att göra med ett specifikt avsnitt där det rasar ner lite klippblock då och då. Att vägen var färdbar gjorde att vi kunde checka in i tid till vår båtutflykt på fjorden.
Folk anlände dit i alla möjliga och omöjliga kostymer. Medan Angelica vid ankomst drog på sig det fjärde byxlagret när kvicksilvret bara orkade förbi fem ynka streck ovan nollan anlände en man i shorts och flipflop. Och utan strumpor. Men det var inte Rasmus, för han var näst intill lika påpälsad som Angelica.
Båtturen tog oss längs fjorden och vi spanade in diverse vattenfall (varav ett rakt underifrån, videoklipp kommer så småningom), snöklädda fjälltoppar, berg och sälar men inte delfiner och pingviner som vi dock spanade efter men tyvärr inte in.
Den natursköna vandringsleden Milford track kunde vi sedan inte sätta våra springfötter på utan att betala hutlösa priser för att få en guide med som vi ändå inte ville ha med, utan vi tog en milrunda, upp och ner, för någon liten topp som heter Key Summit. Vackert värre där också.
Tillbaka i Te Anau shoppade vi loss på nötter, kex och ost (att användas till den i australiensiska Marysville vunna vinflaska som snart ska öppnas). Till de olika påsarna som nötterna skulle stoppas ner i skulle man komma ihåg koder av varierande svårighetsgrad vad gäller att komma ihåg dem, så Rasmus fotade koderna i mobilen och visade upp bilderna till kassörskan som tydligen blev så paff av att någon för en gångs skull höll reda på rätt kod till rätt nöt att hon krävde en high five som genast besvarades.
Vilka magiskt vackra bilder.
SvaraRaderaHelt underbart!!