Jaktotur för gevärsutrustad man på jakttur

Vi kan konstatera att det känns väldigt tryggt att springa i skogarna på Nya Zeeland. Ett varningens finger bör dock höjas för att konstaterandet endast är byggt på våra egna, säkert mycket begränsade, erfarenheter av skogslivet här på sydön. Dock verkar det inte finnas några elaka hundar, som åtminstone i andra länder kan sätta skräck i löpupplevelser. Inte heller har vi hittat några giftiga ormar, inga ogiftiga heller för den delen. Men det ska väl å andra sidan inte ens finnas reptiler här? Eller?

Det farligaste vi träffat på hittills, och då var det inte ens farligt men hade kanske kunnat bli om den gevärsutrustade mannen fått för sig att avlossa ett skott, var alltså en gevärsutrustad man som inte såg ut att få för sig att avlossa ett skott, i alla fall inte mot oss. Mannen var på väg ut i skogen för att jaga fåglar och rådjur och hur det gick för honom kommer vi till senare. Vi själva var i alla fall samtidigt på väg ut i skogen för att springa på en del av Kepler-stigen, som totalt är sex mil lång och där det inom några veckor faktiskt ska avgöras ett ultralopp som varit fullbokat sedan väldigt länge. Vår löptur gick bra och vi landade efter 17 kilometer och kom tillbaka precis när den gevärsutrustade mannen kom tillbaka från sin jakttur. På grund av avsaknaden av både fåglar och rådjur i den gevärsutrustade mannens bytespåse får man nog kalla det för jaktotur.

Vi är tillbaka i Queenstown, som liknar vilken schweizisk alpby som helst. Nu kör de ut oss från McDonalds och det betyder onekligen att det får vara färdigbloggat!

Här är vi i Queenstown.