I mopedernas förlovade land

Då var vi i Ho Chi Minh-staden, eller Saigon som det brukade kallas, Vietnams största stad med 6-7 miljoner invånare. Det asiatiska koaset som vi hela tiden väntat oss, men undsluppit både i Kina och HK, hittade vi här. En promenad på stan handlar inte om att strosa runt och kolla i affärer. Det handlar om att hoppas man överlever varje passage när man måste korsa gatan. Trafiken består mestadels av glada mopedister som tar sig alla friheter, även trottoarerna, så man går inte säker där heller om man nu trodde det.

Utan att leta hamnade vi på stans största marknad, Ben Than Market, där vi faktiskt shoppade lite fina och till bra pris prutade souvenirer. Försäljarna här är väldigt aktiva och påstridiga. Alla utom just den power nappande försäljare vi fångade på bild.

För att fylla dagens dos av kultur och ack så viktig historia besökte vi Krigsmuseet med stående utställning om Vietnamkriget, eller USA-kriget som man kallar det här. Hemska bilder på demolerade krigsoffer och på missbildningar hos efterkommande generationer satte djupa spår. Vi kom till en redan påkommen insikt: krig är dumt, väldigt dumt.

Tro det eller ej, men vi storhandlade på Coop idag. Dock utan samma utbud som hemma såklart. Det grövsta brödet vi hittade var skrikande vitt och bara luft. Den nyttigaste müslin vi hittade var Kellogs cornflakes, men det fick bli bra. En lokal (i stora delar av Asien) delikatess vi dock fastnat för är dumplings, degknyten med olika fyllningar. Vi blandar lite hejvilt mellan matintagen.

Då var vi på plats i Ho Chi Minh-staden.

Vi hamnade på stans största marknad, Ben Than Market.

Ovan: Krigsmuseet om Vietnamkriget. Nedan: En byggnad i stan.

Här tar man sig lättast fram på moped.

Ett plan stående på krigsmuseet.

Det är inte lätt att ta sig över gatan här heller.

Det vimlar av liv och ljud kvällstid.