Tunnelseende sista dagen i Vietnam

I dag tog vi bussen ut till Cu Chi-tunnlarna, några mil utanför Ho Chi Minh. Det underjordiska tunnelsystemet hade en avgörande roll under Vietnamkriget och som mest hade man för hand grävt 25 mil trånga tunnlar. De började byggas redan 1948, då i kampen mot fransmännen. När tunnelsystemet växte under Vietnamkriget hade man exempelvis både sjukhus, skola, kök och sovplatser i tunnlarna som utan framgång bombades av amerikanerna.

Angelica inne i den trånga underjordiska tunneln.

I dag finns över tolv mil tunnelkomplex kvar och vi vågade oss på att krypa fram i typ 50 meter. Och då hade denna tunnel, som var ganska mörk, breddats så att även turister skulle få plats. Ändå kändes det mörkt, trångt och lite läskigt.

En bombkrater från Vietnamkriget.

Rasmus hoppar ner i en tunnel.

Full sysselsättning i hantverksfabriken.

Tofu är gott...

På vägen till tunnlarna gjordes ett stopp på en hantverksfabrik där handikappade människor (många i Vietnamkrigets spår) tillverkade diverse prydnadsföremål (bland annat av äggskal!). Här är inte Tintin portad än och han var ett gångbart motiv.

Sista kvällen här i Ho Chi Minh firade vi med två fina tofu-tallrikar med efterföljande banan-mango-passionsfruktssmoothie.

I morgon väntar båten vid Cai Be (eller kaj B som vi väljer att kalla det med samma uttal). Mot Kambodja!

Ps. Det går att jogga i Ho Chi Minh City också, alla mopeder till trots. Det har vi lyckats bevisa i dag. 8,5 kilometer parkjogg antecknas i protokollet. Ds.

Tintin i Saigon.

Smoothie är också gott...